24/02/2016

Godmorgon, onsdag! Blä vilken natt alltså, jag har bara leget och vridit och vänt på mig och kunde inte somna. Jag vet att klockan var 02:45 sist jag kollade på den, så någon gång därefter lyckades jag i alla fall slumra tillägg vaknade strax efter klockan 07:00. Så ni kan ju tänka er hur jag känner mig nu, allt annat än i toppform. Tur jag har möjligheten att kunna vila på dagen när jag pluggar på distans, det kan nog behövas idag. 😴 Mitt blodsocker brukar bli hel knasigt sådana här dagar, så hoppas det håller sig i styr.

Igårkväll när jag var i stallet och väntade på att mamma sista lektion skulle börja så passade jag på att frisera Kiras man efter jag gjort bort alla stallsysslor. Hon har väldigt tjock man så jag tunnade ur den och klippte den även, för innan var den halvlång och tillsammans med sin tjocka isbjörnspäls såg hon ut som… En korsning mellan en islandshäst och en isbjörn, typ. Väldigt söt hur som helst, men jag föredrar den lite sportigare Kira 😉

Jag hade tänk rida med den sista gruppen, vilket jag gör ibland, men mitt blodsocker hade andra planer så då frågade min syster om hon fick rida Kira. ”Ja, om du vill?” Svarade jag, hon fick gärna röra på sig och mitt blodsocker tillät inte någon ridtur (mer än att jag sedan skrittade av henne). I början gick det väl lite si sådär för Sanna och Kira, de hade inte riktigt delade meningar om man säger så och Kira lekte mest expresslok X2000, men mot slutet av lektionen gick det bra och hon såg fin ut! 😃 imageimageimage

Morgontankar

LuDLZlabgf

Godmorgon! Bloggen har legat lite på is då jag inte valt att prioritera den högst. Jag har inte gjort så mycket spännande, så jag har heller inte haft jättemycket att skriva om. Nu har jag precis ätit frukost och lyssnar på Hannah & Amandas podd, vilket jag gör väldigt många av mina vakna timmar.

Är helt slut i kroppen efter att ha vaknat 00:50 med riktig jävla ångest. Kanske drömde något, jag vet inte. Det var extremt varmt i mitt sovrum så öppnade fönstret, hade sådan ångest att jag inte kunde somna så jag slog på Youtube och lyssnade på Therese Lindgrens filmer, bästa på hela Youtube! Efter några timmar lyckades jag somna, såhär i efterhand tror jag det tog närmare två timmar. Men vinsten i sig är ändå att jag lyckades somna om, vänta ut ångest en och slappna av. Bra jobbat Josefin!

Varje gång man härdar ut och inte flyr från sin panikångestattack är en vinst. Nästa gång blir det lättare, för du vet att du kan. Jag såg Teen Wolf igårkväll och dom så två citat som länge vart två av mina favoriter ”running away from your fear is a race you’ll nerver win. You Will keep running forever” det är så sant, varje gång man flyr från en situation med ångest blir du mer rädd för känslan, så nästa gång du känner den kommer du vilja fly. Står du bara där, låter ångesten skölja över dig och försöker att tänka logiskt kommer du se att du klarade av det, du kommer successivt minska din rädsla för att få ångest.

Det andra citatet var ”if you’re going through hell, keep going”, och samma där – härda ut, det blir bättre för varje gång du klarat av en panikattack. Små små framsteg är bättre än att stå still, tillslut har du kommit en bra bit.

 

 

Diabetic

Ett besök senare hos min läkare & diabetessköterska för årskontroll av min diabetes. Ja, vad ska man säga? Att jag ligger för högt i HbA1c är ju ingen nyhet direkt, men jag måste ändå säga att jag gillar min sköterska. Hon är lugn, pedagogisk och framförallt så lyssnar hon på mig som patient! Nu är jag mer än taggad på att få ner mitt HbA1c tills i början av November då vi ska ta ett nytt.

Det kommer vara fruktansvärt tufft & jobbigt – Ja. Det kommer krävs blod (haha), svett och garanterat tårar, men jag ska så fixa detta! För den som inte vet det så är jag livrädd för att få lågt blodsocker, vilket bland annat ger mig panikångest – men det får jag även då jag ligger för högt i blodsocker. Alltså riktigt, riktigt jobbig panikångest. Det är skitjobbigt, vidrigt och väldigt obehagligt, vilket gjort att jag har svårt att ligga bra i blodsocker för att jag känner så som jag gör. Alla som upplevt panikångest vet att det är hemskt, och att man inte önskar någon att känna så som man gör. Jag har inte valt att få panikångest i vissa situationer, vilket jag heller inte tänker skämmas för. Ja, de är jobbigt ibland. Men på något sätt klarar man alltid av det. Jag har inte valt att få diabetes när jag var 12 år – ingen vet varför jag fick det. Och sjukdomen är svårare för vissa än vad den är för andra, och jag råkar vara en av dom som har det lite tuffare, men det betyder inte att jag inte kan – men jag kanske får kämpa hårdare och har mer ups and downs.

Jag har fått en ny CGM på armen, så min trygghet sitter i den. Den larmar om jag blir låg, eller om mitt blodsocker sjunker för fort. Nu gäller det bara att härda ut, hur jobbigt de än kommer vara tills min kropp vant om sig att ligga på bra värden istället för jättehöga.

image image image