Kärlek är vad kärlek är

Jag minns så väl när jag var yngre, min första dag på högstadiet, första dagen på gymnasiet, första dagen på mitt första jobb. Nervositet. Ångest. Rädsla för att göra fel, vara fel.

Idag kunde jag inte bry mig mindre om vad min omgivning tycker och tänker om mig. Det rör mig inte i ryggen, för så länge jag själv är nöjd med mig så spelar det andra ingen roll, för det är inte mig de pratar om.

Ridsporten har format och fostrat mig till den jag är idag, det skulle jag absolut säga. Den är fantastisk och har lärt mig mycket om ansvar och att vara målmedveten, men den har också lärt mig hur lätt människor pratar bakom ryggen på en när det blåser i seglen.

Idag vet jag så mycket bättre än vad jag visste som 15-åring, när mitt kommentarsflöde på min blogg fylldes av hat om både mig och min ponny, hat om mina val och mitt liv. Varför är det så, att folk som inte gillar en ofta ödslar så mycket tid på att tala om för en hur mycket de ogillar en? I min värld är det mer logiskt att bara låta det vara, inte göra någon stor deal av det.

Idag, 8 år senare är jag stolt när jag ser tillbaka på mina tonårsår, för den perioden i mitt liv var allt annat än en dans på rosor. Så mycket ångest jag tacklats med genom åren, ångest som begränsat mitt liv och min vardag. Det är här jag borde tacka ridsporten, för det var den som höll mig ovan ytan när jag hade det jobbigt.

Stallet har alltid vart min frizon, så fort jag sätter foten i stigbygeln lämnar jag all ångest och bekymmer på backen och glömmer det för en stund. Att stå och mocka och packa höpåsar är terapi för mig, att borsta min leriga skimmel är glädje och att titta in i hennes bruna, stora ögon, känna hennes solvarm päls är kärlek. Jag ler av bara tanken.

Folk frågar mig varför jag håller på med ridsport, det är tydligen ”dyrt, skitigt och tråkigt”. Jag suckar, himlar med ögonen och tänker för mig själv ”Om dom bara visste. Om dom bara visste att hästarna är den bästa terapi som finns, dom hjälper mig att hantera min ångest och hålla mig ovan ytan. Kanske då, men bara kanske så skulle dem förstå.”

IMG_3780

Cozy rainy days

Ute öser regnet ned, man hör hur regnet smattrar mot fönsterblecket och jag sitter och dricker morgonens första kaffe. Jag måste erkänna att jag gillar regn, ibland. Det är ångestbefriande på något sätt. Det är mycket lättare att hitta motivationen till att plugga med detta väder utanför fönstret i alla fall.

Jag ska ta på mig regnkläder och gå ut med Milla på en morgonrastning, sedan sätta mig och börja skriva på en skoluppgift. Åker väl ut till stallet i eftermiddag och mockar och fixar till Kira, och om jag hinner ska jag borsta henne oxh testa min nya massageapparat med infraröd värme som jag fått till hästarna. Mer info och bilder om den kommer i ett senare inlägg! 😊

image

Morgontankar

LuDLZlabgf

Godmorgon! Bloggen har legat lite på is då jag inte valt att prioritera den högst. Jag har inte gjort så mycket spännande, så jag har heller inte haft jättemycket att skriva om. Nu har jag precis ätit frukost och lyssnar på Hannah & Amandas podd, vilket jag gör väldigt många av mina vakna timmar.

Är helt slut i kroppen efter att ha vaknat 00:50 med riktig jävla ångest. Kanske drömde något, jag vet inte. Det var extremt varmt i mitt sovrum så öppnade fönstret, hade sådan ångest att jag inte kunde somna så jag slog på Youtube och lyssnade på Therese Lindgrens filmer, bästa på hela Youtube! Efter några timmar lyckades jag somna, såhär i efterhand tror jag det tog närmare två timmar. Men vinsten i sig är ändå att jag lyckades somna om, vänta ut ångest en och slappna av. Bra jobbat Josefin!

Varje gång man härdar ut och inte flyr från sin panikångestattack är en vinst. Nästa gång blir det lättare, för du vet att du kan. Jag såg Teen Wolf igårkväll och dom så två citat som länge vart två av mina favoriter ”running away from your fear is a race you’ll nerver win. You Will keep running forever” det är så sant, varje gång man flyr från en situation med ångest blir du mer rädd för känslan, så nästa gång du känner den kommer du vilja fly. Står du bara där, låter ångesten skölja över dig och försöker att tänka logiskt kommer du se att du klarade av det, du kommer successivt minska din rädsla för att få ångest.

Det andra citatet var ”if you’re going through hell, keep going”, och samma där – härda ut, det blir bättre för varje gång du klarat av en panikattack. Små små framsteg är bättre än att stå still, tillslut har du kommit en bra bit.

 

 

Diabetic

Ett besök senare hos min läkare & diabetessköterska för årskontroll av min diabetes. Ja, vad ska man säga? Att jag ligger för högt i HbA1c är ju ingen nyhet direkt, men jag måste ändå säga att jag gillar min sköterska. Hon är lugn, pedagogisk och framförallt så lyssnar hon på mig som patient! Nu är jag mer än taggad på att få ner mitt HbA1c tills i början av November då vi ska ta ett nytt.

Det kommer vara fruktansvärt tufft & jobbigt – Ja. Det kommer krävs blod (haha), svett och garanterat tårar, men jag ska så fixa detta! För den som inte vet det så är jag livrädd för att få lågt blodsocker, vilket bland annat ger mig panikångest – men det får jag även då jag ligger för högt i blodsocker. Alltså riktigt, riktigt jobbig panikångest. Det är skitjobbigt, vidrigt och väldigt obehagligt, vilket gjort att jag har svårt att ligga bra i blodsocker för att jag känner så som jag gör. Alla som upplevt panikångest vet att det är hemskt, och att man inte önskar någon att känna så som man gör. Jag har inte valt att få panikångest i vissa situationer, vilket jag heller inte tänker skämmas för. Ja, de är jobbigt ibland. Men på något sätt klarar man alltid av det. Jag har inte valt att få diabetes när jag var 12 år – ingen vet varför jag fick det. Och sjukdomen är svårare för vissa än vad den är för andra, och jag råkar vara en av dom som har det lite tuffare, men det betyder inte att jag inte kan – men jag kanske får kämpa hårdare och har mer ups and downs.

Jag har fått en ny CGM på armen, så min trygghet sitter i den. Den larmar om jag blir låg, eller om mitt blodsocker sjunker för fort. Nu gäller det bara att härda ut, hur jobbigt de än kommer vara tills min kropp vant om sig att ligga på bra värden istället för jättehöga.

image image image