Samshield

God morgon! Jag kom precis hem från stallet, hästarna är ute i hagen och stallet är mockat. Måste visa Er vad jag äntligen fick hämta ut igår, som jag väntat på i en vecka, men velat ha i ca. 1 år. En Samshield hjälm! 😍 Jag fick välja om jag ville ha en Samshield eller en Charles Owen Ayr8 leatherlook hjälm i julklapp förra året, men jag valde CO hjälmen då jag vart lite skeptisk mot Samshields storlekar eftersom man kombinerar skal + liner. Jag älskar min CO hjälm, men då vi red ut i ösregn tog det typ 3 dagar för den att torka och det känns inte allt för skonsamt mot det materialet att rida i ösregn eller blötsnö, jag vill ju inte förstöra den.

Då började jag fundera på att införskaffa en Samshield eller en GPA som tål regn, och valet föll på denna. Så man skulle egentligen kunna säga att det är min extra hjälm, haha. Har M på skalet och liner’s både i 57 & 58, har 58 på min CO hjälm men i denna kändes 57 linern bäst. Superskön på huvudet! 😍

image image image

Kvällstankar

Alltså, trillade över denna fantastiskt fina lilla hästgård på Hemnet. Jag säger bara – Jag är kääär! Om jag bodde söderut igen skulle jag gärna vilja bo i Stockholm eller Skåne, men inte mitt i smeten utan lite utanför. Åkersberga, Sigtuna. Om jag fick packa med mig min familj, min hund och hästarna skulle jag absolut vilja flytta till Stockholm igen!

Den staden har så mycket mer att ge mig än vad Kalix har, det har jag svart på vitt av erfarenheter sedan jag bodde där. Men att som 18/19-åring flytta över hundra mil hemifrån var inte det lättaste, man vet inte riktigt vad man vill och jag ser inte på saker likadant nu som jag gjorde där och då. En flytt söder ut är inte alls omöjligt, men jag vill ha andra förutsättningar än vad jag hade där och då. Jag vill inte bo i en 3:a på Lidingö, att den var fin spelade liksom ingen roll när det inte är den du är, när du inte är den som vill ge upp hästarna för att kunna bo fint ute på Lidingö och jobba på Östermalm. Jag gjorde det, och jag ångrade mig bittert. Att jag några år senare kunde köpa tillbaks min bästa kompis, Kira, och rätta till det som skavt mest var bara ren tur.

Jag vet att mina val av studier hade sett annorlunda ut om jag visste att jag i framtiden skulle bo i Stockholm, att det faktiskt existerar fler jobb i det yrket jag vill jobba. Idag skulle jag förmodligen välja ur ett perspektiv som känns tryggt, säkert, men det skulle inte vara det jag helst vill bli. Och visst, man kan packa ihop sina saker i flyttkartonger, sätta sig på ett flyg med en enkelbiljett och börja om, men jag är alldeles för hemmakär för att lämna min familj och hästarna. Idag är en sådan där dag då jag saknar Stockholm alldeles för mycket.

image image image image image

the lost boots

Hästarn är ute i hagen sedan några timmar tillbaks och stallet är mockat, skönt! Kommer Ni ihåg att jag för någon vecka sedan berättade att jag och Kira tappade ett av våra fårskinnsboots under uteritter då det ösregnade och vi gick omkull i skogen då hon snubblade över ett nedfallet träd? Hur som helst så är jag otroligt, otroligt björnrädd och har inte vågat gå ut i skogen och leta reda på det bootset, och att rida dit igen kom inte på tal då det som sagt var väldigt dålig terräng – vilket också var anledningen till att bootset ramlade av.

Igårkväll då jag stod och borstade Kira promenerade mamma ut i skogen, själv, för att leta reda på mitt boots och se hur vilse vi egentligen ridit den där dagen. Hon hittade tillslut mitt boots, som inte alls såg så äckligt och förskräckligt ut som jag trodde det skulle göra efter 3 veckor i skogen. Haha. Med lite diskmedel och vatten är det nu mer fullt funktionsdugligt igen, det enda jag kan märka är att sömmen släppt lite längst ned på bootset, men det är allt. Skönt! Då slapp jag köpa nya för drygt 300:- 😉

Nu måste jag sätta mig och plugga, har två inlämningar som ska in senast 1/8, en i IT i vården och en inlämning i Hälsopedagogik. Med tanke på att jag hade högsta betyg på de senaste inlämningarna tänkte jag inte vara sämre nu heller, A i slutbetyg i två 100 poängskurser till väger ju ganska tungt. Vet dock fortfarande inte vad jag vill bli, det varierar från dag till dag kan jag tala om. Valen är dock detsamma som de vart länge, det är bara det att jag inte vet vad jag vill bli helst. Eller jo, det vet jag, men ur ett perspektiv skulle det ena valet vara tryggare än de andra för att de finns fler jobb. Men samtidigt så ska jag plugga 3 år på universitet vill jag känna att jag verkligen vill jobba med det jag utbildat mig till.

image image image

Inspiration | Löpning & motivations-pepp

imageFörut var jag väldigt flitig rätt generellt vad gäller träning, speciellt perioden 2012-2013 då jag dels hade Shikira fram tills jag sålde henne och flyttade till Stockholm, men även i Stockholm perioden Juni-September. Nu däremot måste jag erkänna att jag inte är i närheten av lika flitig som jag var då, vilket jag egentligen skulle må bra av.

Förut kunde jag rida 60 minuter, fixa alla stallsysslor och sedan åka hem, byta om till träningskläder, slå på Spotify och ta på mig hörlurar och fara ut och springa några kilometer, och utöver det även styrketräna. Det skulle jag förmodligen aldrig få för mig idag. Min omotivation till löpning och styrketräning sitter i att jag inte tycker det är kul att göra själv, jag är ganska bekväm av mig för att vara ärlig. Jag gillar att träna, misstolka mig inte, men det är det där med att göra det själv. Jag tycker det är sååå trist att löpträna själv, jag behöver någon som sparkar mig i aschlet när det blir jobbigt. Samt att jag aldrig skulle få för mig att åka iväg på gymmet själv.

När jag bodde i Stockholm löptränare jag faktiskt ofta ute på Lidingö – Själv. Inte var det speciellt kul att göra själv men naturen där vägde upp en hel del. Det fanns rundor med backar, trappor, skog, strand, bostadsområde, utegym – Dvs. Det fanns variation direkt utanför lägenheten. Däremot så sprang jag och Sanna (min storasyster) runt Kottlasjön en gång precis innan jag flyttade hem till Norrland, och det var kul! Kul för att jag hade någon med mig, någon att prata med under tiden, vi pushade varandra, och inte minst så hade jag någon med mig om mitt blodsocker skulle sjunka drastiskt, vilket skrämmer mig.

Drömmen för mig är som sagt att bo på en hästgård, men även att ha ett hemmagym så jag slipper åka iväg någonstans för att träna, eller pussla ihop någons dagsschema för att få en promenad/löpkompis eftersom hästarna tar en hel del tid.

Vet Ni hur glad jag är just nu då jag har ett löpband som är på väg hem till mig? Superglad! Jag kommer kunna löpträna hemma, utan att vara rädd att mitt blodsocker sjunker när jag är ute och springer och knappt orkar ta mig hem. Fick en sådan motivationshöjare bara av vetskapen att det snart står hemma hos mig, så jag får väl börja successivt och ta tag i löpningen och styrketräningen nu när jag inte längre behöver vara rädd för mitt blodsockers skull, och har några meter till kylskåpet om jag behöver fylla på energiförrådet mitt i allt! 😃

 

Morgonjogg

Imorse när jag satt och åt frukost innan Vi (jag och mamma, mamma har semester) skulle till stallet och släppa ut hästarna och fixa alla stallsysslor åt dem så kom jag på att jag skulle rida Kira på morgonen. Det var antingen ett morgonpass eller vilodag för henne då vi ska och mocka ur hagen ikväll där vi annars står med dom uppstallade (bortsett från sommaren).

Det var varmt, riktigt varmt. Termometern visade +25,8 grader i solen innan jag gick ut, och sol var det på ridbanan men lyckligtvis så blåste det lite vilket var otroligt skönt för både häst och ryttare! Vi svettades nog mycket ändå 😉 Skrittade först fram henne en bit längst byavägen på asfalt, sedan skrittade jag säkert 25 minuter på ridbanan på stora volter växlat med 8-volter och runt fyrkantsspåret.

Eftersom jag gav Kira en längre viloperiod då hon blev svullen i ett framben i Maj så har hon bara skrittats när hon motionerats, med undantag för i måndags då vi travade lite i skogen. Idag travade vi även lite på ridbanan, men till största del runt fyrkantsspåret så hon fick trava rakt fram och inte på så mycket volter. Med tanke på hur mycket hon vilat, och på att det jag ridit henne har vart ut i skogen barbacka rätt kravlöst så är jag väldigt nöjd med henne idag! Mamma klickade lite bilder också, jättekul! 😃

image imageimage image image