adventure

Imorse tänkte jag och La familia att vi rider ut med hästarna, trots att det regnade lite. Lite regn var väl inte hela världen, hade ju regnjacka. Vi började att skritta dom på asfalt efter byavägen till vi kom till en längre brantare backe vi skrittade upp för. Där och då var mina ridbyxor genomblöta, men det berörde inte mig så mycket då hästarna var glada. Eftersom vi stått i det stallet förut kan vi skogsvägarna, och tänkte att vi rider hem genom en stig som finns i skogen. Efter att ha skrittat hästarna dit (eller ja, Kira studsade & piafferade fram, och Sanna som satt på Scarto bakom oss skrattade bara åt oss ”Förlåt för att jag skrattar, men det ser såååå kul ut bakifrån!’) Vi hittade stigen, men sen vette tusan vad som gick snett, haha…

Stigen var igenvuxen, det var träd överallt, literally. Jag blundade flera gånger och lät Kira styra sig själv då jag hade fått grenar med blöta löv i ögonen annars. Helt ok, det gick bra. Mitt i allt ropar mamma som rider först att det låg ett träd över vägen, som Kira snubblar i och står på näsa med mig hängande vid öronen. Var säker på att hon skulle brutit både rygg och ben, men det gick bra. Otroligt nog. Lite längre fram kom vi till ett vattenfyllt bredare dike, inget djupt men ganska brett. Corint går rätt igenom, glad i hågen. Kira och Scarto däremot… Tvärstopp! Både jag och Sanna prövade men bägge två gick bara bakåt och reste sedan på sig, omöjligt att få dem att ens hoppa över. Så vi fick vända, och försöka hitta ut till den större skogsvägen igen – och rida hem en betydligt längre runda.

Hem kom vi, tillslut. DYNGSURA, men hela. Jag var blöt genom regnjackan, in genom huvtröjan jag hade under in till T-shirten. Vidrigt. Haha. Kiras träns hade färgat av sig och ett av fårskinnsbootsen tappade vi ute i skogen när vi halvt om halvt gick omkull. Det rann vatten i ridstövlarna, på riktigt alltså. Fyyy. Inga fler uterittet med utforskning i regn, det säger jag då bara! 😅

Snapchat-3023014463612419470 Snapchat-4653730858151073515 Snapchat-7817713722041705162 Snapchat-3911764421914794611

Godmorgon, torsdag

Godmorgon! Jag vaknade precis och ligger fortfarande i sängen, läser lite mail och kikar på Instagram för att ta ikapp det jag missat av amerikanska Instagrammare under natten. Idag är det torsdag och på schemat står ett besök på sjukhuset för att byta min CGM sensor (kontinuerlig blodsockermätare), ett besök på Granngården för att se om de säljer spån och i så fall köpa det, och en fodersäck Groov 125 skulle jag nog behöva till Kira & Corint. Annars får vi nog åka en sväng förbi Luleå och införskaffa det.

Ska även till stallet och fixa åt hästarna, kanske börja packa lite inför det jag ska ha med då vi flyttar de på ”bete” imorgon. Mer rätt ska de stå i mitt förra stall en månad, där vi har mer bete och mycket bättre uterittsmöjligheter. 😀 Om Kiras ben känns OK ska jag försöka hinna skritta henne ett tag idag.

Som sagt har hon inte vart helt fräsch i ena frambenet och vilat ca. 4 veckor, samt ätit antiinflammatoriskt 14 dagar så planen är att ta det hela dag för dag, skritta henne en månad om det går som planerat och då gärna rakt fram på hårt underlag, vilket jag har mycket bättre möjlighet till nu när vi flyttar hästarna. Tur Vi har två till hästar så jag kan växla lite om jag blir allt för dressyrsugen, för de var väl kanske inte riktigt såhär jag hade hoppats på en sommar med Kira. Vår plan var egentligen att starta lite dressyr i augusti, men den planen har vi fått lägga undan på hyllan – troligtvis för gott, tyvärr. Får rida in mig lite mer på Corint så kanske vi kan starta, vi får helt enkelt se 😊

FB_IMG_1467203055218

09:15 // Söndagsmorgon

God morgon! Eller morgon och morgon… Jag själv har vart vaken sedan 05:30 då jag skulle iväg och ha stalljour 😉 Redan strax baki kl. 07:00 var hästarna ute i hagen och åt frukost i solen, är riktigt härligt sommarväder uppe i Kalix idag med sol och +20 grader i skuggan, till skillnad från i onsdags då det var +2 grader, ösregnade och var storm med klass 1 varning. Kontraster i vardagen 😉

Jag har precis suttit ute i gräset medan Kira stod bredvid och betade, överlycklig ponny! Och nu blev jag hästskötare till Sanna som ridit dressyr mdd Scarto i solen. Mer rätt står jag med honom i grimma och betar. Jag tänkte på en sak när jag satt där i solen och beundrade min fina ponny, att hur mycket mer jag värdesätter att bo uppe i Norrbotten jämfört med i Stockholm, även om det var bra på sitt sätt. Jag skulle kunna bo där igen, absolut, men under andra förhållanden än vad jag gjorde då. På en hästgård utanför stockholm, med ett jobb som inte ligger mitt i smeten – Ja, absolut. Men inte som hästlös, toppsäljare med en lägenhet ute på Lidingö. Det är inte det jsg värdesätter högst, utan det är hästarna, ridsporten och min familj.

Snapchat-1522215002857735930 Snapchat-2724248584151009312 Snapchat-4975412085520688295 Snapchat-8602904294003596957 Snapchat-4816704452291236788

 

HOVSLAGAREN

Vet Ni vad jag gjorde igår kväll, en lördagskväll dessutom? Satt i stallet medan Scarto & Kira hade besök av vår hovslagare och fick nya dojjor – Vilket var på tiden! Jag skrev ju härom veckan att han skulle komma och sko, men att han fick förhinder så vi fick skjuta lite på det. Igår fick jag ett sms av honom där han frågade om han kunde komma och sko dom efter kl. 19 en lördagskväll, och det är ju inte så att jag säger nej bara för att det var lördag kväll. Det är inte allt för glamoröst att ha egen häst ibland… ;)

Jag filmade faktiskt då han skodde Scarto, Kira var inte lika skenhederlig och stod inte lika stilla utan roade sig där ett tag att hoppa runt på tre ben, så då är det tur att lillebror kan rycka in och vara filmstjärna ;) På tal om att filma, vet Ni vad jag gjorde i fredags? Jag spontanshoppade en actionkamera! På loppet av 4 minuter (!) från det att jaga såg den på en hemsida så hade jag klickat hem och betalat den. Haha. Men alltså, sååå kul att kunna sätta kameran på ridhjälmen när man är ute och galopperar i skogen eller tränar dressyr, istället för att kånka runt på min stora systemkamera varje gång jag vill filma till bloggen :D Måste bara införskaffa mig ett till minneskort med Wi-Fi, avskyr vanliga minneskort. Det kanske inte så många vet om mig, att jag är ganska teknikintresserad och lätt skulle kunna spendera några timmar inne på MediaMarkt för att gå runt och kolla på kameror och grejor ;) 

Tisdagsträning // Scarto

Eftersom Kira har fått ett par vilodagar så fick jag låna Scarto igårkväll, vilket gick lite si sådär. Han är inte riktigt min typ av häst och hans smeknamn brukar vara ”Allan” eller ”Pajas” när han inte sköter sig, och det var precis vad mamma kallade honom igår.

Vi är ingen perfect match så att säga, jag tycker han är alldeles för sävlig och känner mig jättelång på honom, trots att han faktiskt är större än Kira. Och som pricken över i:et fick jag rida i en dressyrsadel, och jag avskyr dressyrsadlar. Jag håller mig till dom där heta hästarna, och hoppsadlar, haha 😉

Tur i alla fall att han är söt, det kommer man långt på! Jag hade så mycket tid innan jag skulle rida så jag roade mig med att knoppa honom för att hålla den kunskapen i skick. Förra året roade jag mig med det rätt ofta på Kira, att knoppa henne och ta tid på hur snabbt jag blev kvar, vilket de sista gångerna var ca. 15 minuter och då brukar hon ha 13-14 knoppar, och de i sig sitter som berget och brukar hålla i 2 veckor om man låter de sitta kvar. Sedan fick han vita benlindor och låna Kiras vita fårskinnsboots. Väldigt tjusigt!

Hade dock väldigt dåligt samvete när jag kom in med honom och möttes av Kira som gnäggade. Så när jag hade tagit av Scarto alla grejor och plockat undan så gick jag och pussade på henne, matade henne med en banan (hennes favoritsnacks!) och lindade om frambenen. Världens bästa kompis! 😘

image image image image image image

ThermoBar

I torsdags plingade det till i min mobil, vilket visade sig att vara en avi från ingen mindre än ThermoBar. Som de flesta av er förmodligen vet så bor jag i Norrbotten, och vintertid kan det bli väldigt, väldigt kallt här. Eftersom jag inte bor med hästarna just utanför dörren så kan inte jag gå ut varje morgon och servera de ljummet vatten i hagen, för att sedan hålla efter det och se till så att det inte fryser under dagen. Att ställa ut en hink kvällen innan är omöjligt, det är genomfruset på morgonen.

Jag har tidigare haft ett ThermoBar, ett Eco 65 L så att Scarto och Kira alltid har haft vatten ute i hagen, och trots -30 grader så har det hållit sig ljummet. Att säga ”Äh, dom får väl äta snö eller dricka då de kommer in” gör mig vansinnig, för riktigt så enkelt är det inte. Risken för kolik ökar markant vintertid för att många hästar inte har vatten ute i hagen, jag läste en veterinärstudie för någon vecka sedan ifrån en större veterinärklinik där de normalt åker ut på ett kolikanfall/vecka, men från att det blev kallare och marken ute frusit så har det åkt på mellan 1-3 kolikanfall/dag. De menade på att många av hästarna inte hade haft tillgång till vatten, och eftersom de ofta äter mer när det är kallt ute och i vissa fall rör sig mindre så ökar risken för förstoppningskolik. Och har man som i min familj haft hästar genom åren som haft kolik så vet man innebörden av det, och jag skulle aldrig kunna känna mig tillfreds om jag visste att mina hästar inte alltid har tillgång till vatten, inne som ute.

I paketet från ThermoBar gömde sig just det, ett nytt ThermoBar 80 L! Det är större än mitt förra, runt och eftersom det är nyare håller det även värmen bättre, ner till -40 grader ska det klara. Jag är ThermoBar väldigt tacksam som förser mina hästar med ljummet vatten även vintertid i kylan, Ni är bäst!

För den som funderat på att köpa ett ThermoBar kan jag bara säga – Ni blir inte besviken, de håller verkligen vad de lovar! Både jag och mina hästar älskar vårt ThermoBar.

– I samarbete med ThermoBar.-

imageimageimage image image imageimage image